Döderhults församling nr 1 2022

Ett inspirationsmagasin om tro, liv och kärlek | Nummer 1 2022

Kärt återseende för Kristdalapräst

Enad ­församling utan gränser

Kristet hjälparbete stärker människor

Återställd sångröst en skänk från ovan

HÅKAN HELLEBERG

Sjöman som blev präst byter kust Först 19 år på sjön. Därefter 21 år i kyrkans tjänst. Och räkneverket fortsätter att ticka när prästen Håkan Helleberg nu väljer att varva ner inför pensionen i Döderhults församling. – Jag blir reservhjulet som stöttar upp där det behövs, konstaterar han.

U

ppväxten i Majorna i Göteborg skedde inte i något utpräglat ­kristet hem. I stället var det ­konfirmationstiden med prästen Jan Arvid Hellström, sedermera biskop i Växjö stift, som fick Håkan Helleberg att fundera på att bli en kyrkans man. – Jag minns att det var speciellt att få känna den djupa gemenskapen som fanns i det sammanhanget, där alla samverkar för ett gemensamt, högre syfte. Och när jag fick höra från Hellström att jag skulle passa som präst slog det an något inom mig, förklarar Håkan Helleberg. Men först ville han se sig om i ­världen. ­Håkan mönstrade därför på en båt i ­Göteborgs hamn och inledde sitt yrkesliv som reparatör och motorman till sjöss. – Livet på sjön innebär att man umgås väldigt tätt med människor under lång tid. Då lär man sig mycket om hur folk fungerar. Och det var nog det som påminde mig om att jag kanske egentligen var ämnad för någonting annat. Mitt sista jobb var på färjan till Finland – ett väldigt monotont och ensamt arbete. Då tänkte jag att 19 år på sjön fick räcka, berättar Håkan.

Håkan Helleberg ÅLDER: 67 BOR: Kristdala GÖR: Jobbar deltid som präst i Döderhults

församling FAMILJ: Frun Louise och tre vuxna barn FRITIDSINTRESSEN: Fiske, musik 2 • DÖDERHULTS FÖRSAMLING

Efter fem års studier i Uppsala prästvigdes Håkan år 2000 och fick därefter anställning i Vantörs församling i Stockholms söderort. Just den placeringen blev en oväntad anledning till att familjen senare hamnade i Kristdala. – Allting började med lite skit i bränsle­ filtret, som jag brukar säga, skrattar Håkan och fortsätter: – Vi var på väg tillbaka till Stockholm med vår Tunakryssare efter att ha hälsat på släktingar på Öland när vi fick problem och tvingades stanna till i Påskallavik. På Konsum träffade min fru Louise av en slump Eva-­Lena Karlsson, förtroendevald i Oskarshamns församling, och småpratade lite med henne. När vi sedan kommit hem ringde kyrkoherden Jan Carlsson mig och sa: ”Jag hörde att du är präst i Rågsved, jag har ett område som heter Kristineberg som skulle passa dig”. Och ­nyfiken som jag är tackade jag ja, minns Håkan. Siste kyrkoherden Louise fick snabbt jobb som lärare på ­Vallhallaskolan och samtidigt hittade familjen ett passande hus i Kristdala. – Då var det inget mer att be för, så vi flyttade ner. Året var 2003. Ett par år senare blev jag kyrkoherde i Kristdala församling och fick bland annat uppleva sammanslagningen med Döderhult 2010. Jag var alltså den siste kyrkoherden i Kristdala. 2013 tackade Håkan ja till tjänsten som kyrkoherde på Orust, där familjen Helleberg har sina rötter. Tanken var också att det skulle bli hans sista arbetsplats, innan kyrkoherde Anders Byström hörde av sig med en förfrågan om att arbeta deltid i Döderhults församling.

Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet. Markusevangeliet 1:15 – Det passar mig bra att trappa ner på det här viset. Jag slipper till exempel arbetsgivar­ ansvar, vilket var en stor börda på Orust där vi ständigt fick pussla för att få ihop arbets­ laget. Nu ser jag verkligen fram emot att ­arbeta och komma in i mitt nygamla samman­ hang, säger Håkan. Framåttänkande bygd Vid årsskiftet gick flytten tillbaka till huset som har varit i familjens ägo sedan 2003 men som har varit uthyrt de senaste åren. Frun Louise, som arbetar som lärare i Uddevalla, stannar kvar på västkusten ytterligare ett och ett halvt år för att följa sina nuvarande elever fram till slutet av nionde klass. Att komma tillbaka till Kristdala innebär ett kärt återseende för Håkan. – Vi har varit här någon gång per år för att titta till huset, men nu känns det härligt att vara tillbaka på riktigt. Det är en bygd som är väldigt framåt på alla sätt och det finns en stark lokal förankring. Jag lärde känna väldigt mycket folk under förra vändan och många av de som jobbade i församlingen då är fort­ farande kvar. Så det är mycket speciellt för mig att återvända, framhåller Håkan. En särskild glädje för Håkan är att sonen

HÅKAN HELLEBERG

Prästen Håkan Helleberg ser fram emot att återvända till församlingens kyrkor och hjälpa till där det behövs.

Med mer tid över vill Håkan Helleberg ta upp sitt gitarrspelande på nytt efter ett längre uppehåll.

Theodor ska prästvigas i Göteborgs stift till våren. Det är också ett tecken på att tiden i Oskarshamn och Kristdala har präglat ­familjen på ett särskilt sätt. – Theodor är konfirmerad i Döderhult och var även med i Kyrkans unga under tiden vi bodde här. Så det är ju ett gott betyg till ­församlingens ungdomsverksamhet, ­konstaterar Håkan. Håkans förhoppning är att upplägget med deltidsarbete ska ge utrymme för mer än jobb i livet. På fritiden kommer han att rusta upp huset i Kristdala och ägna sig åt sina intressen, musik och fiske. – Att ta upp mitt gitarrspelande är något jag har tänkt på länge. Sedan tycker jag mycket om flugfiske och ser fram emot att utforska Hummeln utanför Kristdala. Jag är en insjömänniska och Hummeln är en djup sjö där jag tror att det finns mycket att hämta, säger Håkan längtansfullt.

Kristdala är en bygd som är väldigt framåt på alla sätt och det finns en stark lokal förankring. Jag lärde känna väldigt ­mycket folk under förra vändan och många av de som ­jobbade i församlingen då är ­fort­farande kvar. DÖDERHULTS FÖRSAMLING • 3

TORE NILSSON

Kämpa trons goda kamp, sök vinna det eviga livet, som du har kallats till… Första Timotheosbrevet 6:12

Milda Jonasson, kantor i Döderhults församling, visar den nya gatuskylten vid Tores väg som leder in till Bockara kyrka.

Tore Nilsson var en av Bockara kyrkas förtroendemän och betraktades av alla som ”kyrkans man” i samhället. 4 • DÖDERHULTS FÖRSAMLING

TORE NILSSON

Tore hyllas med egen väg Bockara kyrka har fått en adress. Den bortgångne Tore Nilsson hyllas för sitt stora engagemang i kyrkan och församlingshemmet, med gatuskylten Tores väg.

J

Kyrkan var ­verkligen hans liv. Så var det. ­Innan församlings­ hemmet fanns fick de som ville samlas efter till ­exempel en begravnings­gudstjänst åka till Högsby.

ag blev så häpen när Anders Byström (kyrkoherden) ringde och berättade om Tores väg. Men det är förstås jättekul. Det var den vägen Tore gick på när han skulle till kyrkan, säger hans fru Carla Nilsson, 78 år, som i dag jobbar som kyrk­ vaktmästare i Bockara kyrka på deltid. Det är den lilla delen av Talldungevägen efter korsningen till Prästgatan, som fått det nya namnet. Förslaget att namnge vägen efter Tore, kom från Milda Jonasson, kantor i Döderhults församling. – Jag var ute och sprang med min vän Ida Norling, som jobbar med just gatunamn på samhällsbyggnadskontoret, och kom fram till att Bockara kyrka inte hade någon adress alls. Inte så bra om någon behöver ringa SOS. Det naturliga var att hela den lilla gatu­ snutten fram till kyrkan fick ett namn. Direkt tänkte jag på Tore Nilsson, som betytt otroligt ­mycket i Bockara, säger hon. Eldsjäl Tore Nilsson var en av Bockara kyrkas för­troendemän och av alla betraktad som ”kyrkans man” i samhället. Till yrket var han virkesmätare på det lokala sågverket, men den övriga tiden lade han på sitt stora engagemang för kyrkan. Under denna tid var Bockara kyrka ­nästan ­synonymt med Tore Nilsson. Han var verkligen en eldsjäl som kyrkvärd, ledamot i kyrkorådet, fastighetsansvarig i Bockara kyrkodistrikt, söndagsskollärare och ”extra­ vaktmästare”. Men kanske mest känd är han

som initiativtagare till församlingshemmet som invigdes 1981. – Kyrkan var verkligen hans liv. Så var det. Innan församlingshemmet fanns fick de som ville samlas efter till exempel en begravnings­ gudstjänst åka till Högsby. ”Jag måste göra något” sa Tore och började prata med folk för att det skulle bli verklighet. Bland annat startade han en församlingshemsfond som många skänkte gåvor till vid begravningar, säger Carla Nilsson. Ambitionen var hela tiden att församlings­ hemmet skulle vara till för alla. Och så blev det. Bland annat har kommunens Träff­ punkten samling här varje torsdag, Bockara kyrkokör sjunger tisdagar eller torsdagar, kyrkkaffet är här efter söndagens gudstjänst och det hyrs ut för olika kalas och fester. Tore Nilsson var även första ordföranden i hembygdsföreningen och pådrivande när hembygdsgården Petter-Larsgården kom till. Han skrev också ”Boken om Bockara”. En man som är välförtjänt av en egen väg, med andra ord.

Kriterier för gatunamn Av 700 gatunamn i Oskarshamns ­kommun är runt 30 gator namngivna efter personer. Det är Gatunamns­ beredningen, bestående av fyra ­beslutande politiker, en sekreterare och en sakkunnig tjänsteman, som tar fram förslag på namn när en plats, gata, kvarter eller liknande ska namnsättas. Det är sedan kommunstyrelsen som tar beslutet. Förslagen kan komma från ­beredningen, men också från privat­ personer, föreningar, församlingar, partier med mera. När det gäller namn­ sättningar efter personer är en tumregel att personen ska ha varit död i minst fem år och att han/hon ska ha gjort något betydande under sin livstid. DÖDERHULTS FÖRSAMLING • 5

VI ÄR EN

Ett helhetstänk mellan de olika k­ yrkorna i församlingen ger ringar på vattnet. På bilden syns Emanuel Byström, Anneli Tingström, Mikael Pettersson, Ulla Mecke, Mathias Sånglöf, Helena Karlsson, ­Christian Andersson, Carla Nilsson, Annica Nimz, Sharelle Sånglöf, Yvonne Armdal, Ulla-Britt Jonasson, Bertil Josefsson, Madeleine Åverling, Jimmie Karlsson, Monia Ivarsson, Krister Nord, Marie Darte, Anders Byström och Daniel Andersson.

Välkommen – oavsett Ett stort geografiskt område innebär också stora utmaningar. ­Genom att jobba mer över gränserna i församlingsverksamheten blir det ­bättre som helhet. Målet är att alla ska känna sig välkomna, var man än bor i församlingen.

U

nder 2019 startades ett stort arbete med vår församlingsinstruktion, en sorts handlingsplan för vår försam­ ling. Vi började med att definiera församlingens fyra grundläggande uppgifter: gudstjänst, undervisning, diakoni och mission, säger Sharelle Sånglöf, kommunikatör för Döderhults församling. 6 • DÖDERHULTS FÖRSAMLING

I januari 2020 fortsatte samtalen men ­började då i andra änden. – I stället för att lista alla verksamheter och se hur de passade in i församlingens grund­ läggande uppgift, började vi med en blank sida – vad är det vi måste göra för att vara en kyrka i vår tid? Om vi inte hade en enda verksamhet, vilka grupper skulle vi välja att starta upp?

Dessa samtal mynnade ut i nya arbets­ grupper kring diakoni, musik och barn och ­familj, som i sin tur har spånat på nya idéer. En fördel med att vara flera som jobbar tillsammans över ortsgränser är att g­ rupperna blir mindre sårbara om någon blir sjuk eller går i pension. Det innebär att flera från personal­gruppen får jobba mer a­ mbulerande – men det är bara trevligt att få träffa människor från hela församlingen. Testat idéer – Nu under hösten har vi haft möjlighet att testa några av dessa idéer. Församlings­frukost

VI ÄR EN

var du bor Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem. Matteusevangeliet 18:20

har stått på schemat i Döderhult där vi tänjer gränser mellan åldersgrupperna och bjuder in hela kyrkfamiljen till gemensam frukost. På Ekersro diakonigård träffas vi för både soppa och café varje onsdag. Med vår gröna diakoni­ buss har vi möjlighet att hämta folk från

Bockara, Påskallavik och Kristdala till Ekersro efter ett rullande schema, säger S­ harelle ­Sånglöf med ett leende. Knutpunkt Döderhult får en särskild roll som knutpunkt, tack vara sin centrala placering i församlingen. Här kan medlemmar från hela ­församlingen samlas, allt från konfirmander till körer med olika inriktningar för båda ungdomar och vuxna. Här finns även församlings­ expeditionen och kyrkogårdsförvaltningen. – Det är självklart att vi ska fira regel­ bundna gudstjänster i alla våra kyrkor, det

är en viktig del av vårt uppdrag. Men du är välkommen att fira gudstjänst i vilken kyrka du vill! Den som har bil kan ta sig från stan till Påskallavik för en härlig gudstjänst i Ångkransbrottet för att vara med om Bergspredikan. Eller kan man vara med och fira Kristdala kyrkas återinvigning i juni i år. Erfarenheten är att glädjen blir större när vi är flera som kommer tillsammans. DÖDERHULTS FÖRSAMLING • 7

PETRA ALVSTIG

Har alltid haft en tro på Gud men nu är den starkare än någonsin.

Församlingens körverksamhet Döderhults församling har ett stort utbud av körer i olika stilar och för alla åldrar. KÖRER FÖR BARN • Himlakul Årskurs 1 till 3 Ledare: Madeleine Åverling, 0491-76 11 21 och Ulla Mecke, 0491-76 11 32 Torsdagar 16.15-18.00 i Döderhults ­församlingshem med ­avslutning i kyrkan, där barnen hämtas • Gloria Årskurs 4 till 6. Ledare: Madeleine Åverling, 0491-76 11 21 Onsdagar 14.00-15.00 i Döderhults ­församlingshem

Petra Alvstig var tvungen att byta båda lungorna i somras, efter att ha drabbats av en dödlig lungsjukdom. Nu mår hon mycket bättre och kan sjunga igen.

KÖRER FÖR UNGDOMAR • Lovsångsbandet Vox Årskurs 7 och uppåt Ledare: Madeleine Åverling, 0491-76 11 21 Onsdagar 17.00-17.55 i Döderhults ­församlingshem KÖRER FÖR VUXNA • Bockara kyrkokör Ledare: Krista Droogmans, 072-733 93 70 Plats: Bockara ­församlingshem • Gospelkören Från 15 år och uppåt Ledare: Anna Rosén, 0491-76 11 20 Plats: Döderhults f­ örsamlingshem • Kammarkören För vuxna på avancerad nivå. Antagning efter provsjungning Ledare: Anna Rosén, 0491-76 11 20 Plats: Döderhults församlingshem • Kristdala kyrkokör Ledare: Marie-Louise Ohlsson, 070-140 98 33 Plats: Kristdala ­församlingshem • Laudate För vuxna kvinnor Ledare: Milda Jonasson, 0491-76 11 22 Plats: Döderhults f­ örsamlingshem • Manskören För vuxna män Ledare: Anna Rosén, 0491-76 11 20 Plats: Döderhults f­ örsamlingshem • Påskallaviks kyrkokör Ledare: Marie-Louise Ohlsson, 070-140 98 33 Plats: Påskallaviks kyrka Vuxenkörerna sker enligt schema. Mer information hittar du på www.svenskakyrkan.se/doderhult/musik

8 • DÖDERHULTS FÖRSAMLING

Petra Alvstig

Sångfåglar i församlingen

ÅLDER: 38 år FAMILJ: Frun Marie, bonusbarnen Liam och

Sophie, katten Stjärna BOR: I Havslätt, Oskarshamn YRKE: Lärare men just nu sjuk­skriven GÖR PÅ FRITIDEN: Sjunger i Kristdala ­kyrkokör och kören Laudate

PETRA ALVSTIG

Bönernas kraft gav Petra nytt liv Familj och vänner över hela världen bad för oskarshamnaren Petra Alvstigs liv i våras. Hennes lungor var förstörda efter en sjukdom och hon behövde akut ett nytt par. Det dröjde inte länge förrän bönesvaret kom, i form av nya lungor. – I dag kan jag andas frisk luft igen. Och fortsätta med min stora passion i livet: att sjunga.

S

ången har varit en stor del av Petra Alvstigs 38-åriga liv så långt hon kan minnas. Så när hennes autoimmuna sjukdom genererade en dödlig lung­ sjukdom 2017, var läget allt annat än ljust. Blodkärlen drog ihop sig och förtjocknade, vilket i sin tur ledde till ett för högt tryck på hjärt- och lungsystemet och att hjärtat inte orkade pumpa runt blodet till lungorna. För att överleva behövde hon två helt nya lungor.

Om ni ber om något i mitt namn, skall jag göra det. Johannes­ evangeliet 14:14

– Jag blev väldigt dålig i våras. Satt i rull­ stol med syrgas. Orkade inte göra någonting. Sången var inte att tänka på sista halvåret, säger hon. I slutet av maj blev läget akut och Petra Alvstig höll på att dö. Genom att bli upp­ kopplad till en Ecmo-maskin, där blodet syresätts med en konstgjord lunga utanför kroppen, började hon må lite bättre igen. – Men läkaren sa att man inte kan ligga uppkopplad hur länge som helst till en Ecmo, så det kändes förstås väldigt pressat. Min familj och mina vänner världen över bad för mig, att jag skulle hitta en matchande donator och överleva. Är övertygad om att deras böner hjälpte, säger hon. Prioriterades Petra Alvstig uppgraderades till prioritet 1-gruppen, vilket innebar att donatorer i hela Europa inkluderades i sökandet efter ett nytt organ. Redan i juni fick hon sin välbehövliga lungtransplantation. – Hade en enorm tur. Många får vänta länge på ett nytt organ. Har alltid haft en tro på Gud men nu är den starkare än någonsin. Lungtransplantation är ett komplicerat ingrepp. Det tog en dag att utföra i detta fall men rehabiliteringen efteråt är desto längre. – Jag låg inlagd hela sommaren. Men det hindrade mig inte från att sjunga så fort jag fick möjlighet. Det gäller att träna upp lungorna, ju mer jag tränar desto bättre blir lungorna. Självklart blir jag trött men det var jag innan också, säger hon. Så när det var dags för första körövningen med Kristdala kyrkokör, som hon sjungit i de

senaste sex åren, var hon med via länk från sjukhuset i Lund. Övriga övningar deltog hon på plats. Betyder allt – Musiken betyder allt i mitt liv. Det är så otroligt roligt att sjunga i den kören. ­Gemenskapen är underbar. Det är lika mycket skratt som sång på övningarna. Avståndet mellan Oskarshamn och Kristdala spelar ingen roll, det är lätt värt den lilla tiden i bilen, säger hon. När hon dessutom fick med sig frun Marie Alvstig på körövningarna förra hösten, kändes allt komplett. – Det är kul att ha ett gemensamt ­intresse och åka någonstans tillsammans. Hon har ­varit ett enormt stöd under hela min sjukdoms­tid. Det hade inte gått utan henne, hon är min klippa. Vill du vara med och sjunga i K ­ ristdala ­kyrkokör? Ta kontakt med ledaren ­Marie-Louise Ohlsson.

Numera har Petra Alvstig med sig frun Marie på körövningarna i Kristdala kyrkokör. – Det är kul att ha ett gemensamt intresse och åka någonstans tillsammans. DÖDERHULTS FÖRSAMLING • 9

HELA MÄNNISKAN

I Hela människans lokaler i Kikebo­ kyrkans källare serveras både frukost och lunch varje vardag. På bilden syns volontärerna Carina Nicklasson, Ulf Ljunggren, Robin Briddgård och Filippa Källenius.

Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Matteusevangeliet 7:12

En hjälpande hand när det är som värst Ensam, arbetslös och hemlös. Droger kan göra att ungdomar hamnar riktigt snett i livet. På den kristna organisationen Hela människan i Oskarshamn får de en chans att bryta missbruket, stärka sin självbild och komma ut i arbete.

V

arje vardag serverar engagerade volontärer både frukost och lunch i Hela människans lokaler i Kikebo­ kyrkans källare. Hit kommer personer som känner sig utsatta i någon form. Kanske behöver de en stunds gemenskap, 10 • DÖDERHULTS FÖRSAMLING

någon att prata med eller helt enkelt ett gratis mål mat. Hela människan är en rikstäckande ­organisation som blivit kyrkornas gemen­ samma sociala arbete. En verksamhet som gör skillnad – på individnivå.

– Några av våra deltagare har lyckats bryta helt och hållet med både alkohol och droger och fått riktiga jobb. De har gått från att vara bidragsberoende till att bli skattebetalare. Det är så otroligt glädjande att få vara med om förändringar av den här typen. Dessutom handlar det om en stor samhällsekonomisk vinst, säger Ulf ”Ljungan” Ljunggren, ansvarig för Hela människan i Oskarshamn. Målgruppen är framför allt unga människor i olika utsatta livssituationer. Genom att finnas som ett stöd i vardagen på flera sätt, ges nycklar och förutsättningar

HELA MÄNNISKAN

Så kan du hjälpa till

Monia Ivarsson, diakon i Döderhults församling, berättar om samarbetet med Hela människan och Ulf Ljunggren.

• Bli volontär. •G e bort mat eller varma kläder för vuxna, särskilt under vintern. • Skänk en gåva. •T ill företagen: Sponsra verksamheten med en summa pengar eller för­ nödenheter. Läs mer på www.helamanniskan.se för mer information.

för ungdomarna att återgå till ett värdigt liv. Något som också rimmar väl med den kristna tron. Medmänsklig omsorg och barmhärtighet i kombination med att möta människor med respekt och solidaritet. Alla människors lika värde och rätten till ett värdigt liv. – För mig är det här ett kall. Vi vill ge dem en plats där de kan växa och mogna som människor. Vi vill också hjälpa dem att stärka sin självbild och sitt självförtroende. En viktig del i detta är en självständig försörjning. Det är därför vi har dragit i gång ett snickeri som ska tillverka bland annat utemöbler, säger Ulf Ljunggren. Fått hjälp 34-åringen Robin Briddgård är en av alla som fått hjälp på Hela människan. Han började med droger som 14-åring och har suttit i ­fängelse för olika brott i sex år sammanlagt. – Allt började med att mamma gick bort, jag ville döva känslorna med droger. Sen gick allt bara utför. När jag var 18 började jag med tyngre droger, hasch och amfetamin. Pengarna tog slut och jag finansierade mitt missbruk med stölder och drogförsäljning, berättar han. Det gick så långt att Robin Briddgård blev hemlös. Ibland kunde han sova hos kompisar men det blev också många nätter utomhus, upp till ett halvår åt gången. – När toaletten vid Pressbyrån var full, ­hittade jag en toalett på kyrkogården. Jag ­levde lite dag för dag. Behövde alltid pengar för att köpa droger. En otrolig stress som bryter ner en totalt. Drogfri Vändningen kom när han stötte på Ulf Ljung­ gren, sin gamla lärare på Industri­programmet, som erbjöd honom att följa med på en hjälpresa till Rumänien via Shalom Fält. Nu är Robin Briddgård drogfri sedan tre år tillbaka, har egen lägenhet och är faktiskt ­anställd på Hela människan för att hjälpa andra i samma situation. – Han är en solskenshistoria. Faktum är att det faktiskt var Robin som inspirerade

mig att starta Hela människan. Det behövs en plats och en gemenskap för dessa människor. För även om de blir rena från sitt missbruk, är det otroligt svårt att inte falla tillbaka igen när de kommer tillbaka till sina vänner. De behöver bryta helt med sitt umgänge, säger Ulf Ljunggren och nämner att organisationen även erbjuder härbärge ett antal helger under vintern.

Stöd för varandra Döderhults församling är en av för­ samlingarna som valt att stötta verk­ samheten Hela människan. Bland annat med volontärer under pandemin. ETT 30-TAL VOLONTÄRER från olika kyrkor

ställer upp och jobbar på Hela människan. ­Exempelvis med att servera frukost och lunch till ­besökarna. Eller att vara medmänniska och bara lyssna. Men när pandemin slog till våren 2020, innebar det stora konsekvenser för just volon­ tärerna. Runt hälften tillhörde nämligen risk­ grupp och kunde inte längre hjälpa till. Läget blev akut. Då klev Döderhults församling in. – Det kändes självklart. Våra verksam­heter kompletterar varandra. Ett flertal av våra an­ ställda hjälpte till flera dagar i veckan på Hela människan. Det var ett sätt att bära varandra genom en svår tid och även att göra samhälls­ nytta, säger diakonen Monia Ivarsson. DIAKONI HANDLAR OM att hjälpa personer i

Carina Nicklasson läser till diakon och ställer samtidigt upp som volontär på Hela människan. – Personerna här har helt klart blivit min andra familj. Det är en så fin och öppen gemenskap, där alla tar hand om varandra, säger hon.

utsatthet och det fanns redan ett uttalat sam­ arbete med Hela människan sedan ­tidigare. Bland annat har Monia Ivarsson och Ulf Ljunggren gemensamt åkt ut till Spånghagens särskilda boende utanför Oskarshamn för att dela ut matkassar. – Hela människan har en särskild ­kompetens inom just missbruksproblematik. Till­sammans fyller vi glapp där samhället inte alltid räcker till. Deras placering mitt i stan och låga trösklar gör dem lättillgängliga. ­Besökarna får komma precis som de är, bli sedda, få ett mål mat och en stunds gemenskap. Till­ sammans hjälper vi dessa människor att pussla ihop livet igen, säger Monia Ivarsson. DÖDERHULTS FÖRSAMLING • 11

Döpta

Sov du lilla, sov nu gott du är döpt, ditt hår är vått. Psalm 928

i församlingen MÄRTA KVARNLID DÖPT DEN 13/11 I DÖDERHULTS KYRKA Föräldrar: Linnèa Kvarnlid och Niklas Karlsson

TUA ROTH ISRAELSSON DÖPT DEN 27/11 I DÖDERHULTS KYRKA Föräldrar: Lina Roth och Jonathan Israelsson

ALVE HULTGREN PETEH DÖPT DEN 27/11 I STENSÖ KAPELL Föräldrar: Jessica Hultgren och Robert Peteh

LOVISA JOHANSSON DÖPT DEN 27/11 I DÖDERHULTS KYRKA Föräldrar: Emilia Ivarsson och Gustav Johansson

KIAN CAREMALM DÖPT DEN 4/12 DÖPT I DÖDERHULTS KYRKA Föräldrar: Malin Caremalm och Andreas Larsson Roback

SALLY SEGERLUND DÖPT DEN 4/12 DÖPT I DÖDERHULTS KYRKA Föräldrar: Ronja Segerlund och Timmy Olsson Toresson

ASTRID CLAESON DÖPT DEN 4/12 DÖPT I DÖDERHULTS KYRKA Föräldrar: Elin Nilsson och Mikael Claeson

HUGO HÖGGREN DÖPT 18/12 I PÅSKALLAVIKS KYRKA Föräldrar: Amanda Blad och John Höggren

ADRIAN WILDARVE DÖPT 8/1 I DÖDERHULTS KYRKA Föräldrar: Rebecca Adolfsson och Alexander Wildarve

WILJA LINDBERG STEIRUD DÖPT 8/1 I DÖDERHULTS KYRKA Föräldrar: Malin Lindberg och Erik Steirud

Här publiceras foto på de barn som döpts i församlingens ­kyrkor till och med den 8 januari (efter att vårdnadshavare/na gett sitt samtycke). 12 • DÖDERHULTS FÖRSAMLING

MALTE ISHAGEN DÖPT DEN 18/12 I DÖDERHULTS KYRKA Föräldrar: Josefin Lyksell och Jesper Ishagen

OTIS DUGANDZIC DÖPT 29/12 I STILLHETENS KAPELL Föräldrar: Emelie och Darijo Dugandzic

ADELA WILDARVE DÖPT 8/1 I DÖDERHULTS KYRKA Föräldrar: Rebecca Adolfsson och Alexander Wildarve

HARRY TRYBIER HULTGREN DÖPT 8/1 I DÖDERHULTS KYRKA Föräldrar: Emilie Trybier Hultgren och Patrik Hultgren

OSCAR TRYBIER HULTGREN DÖPT 8/1 I DÖDERHULTS KYRKA Föräldrar: Emilie Trybier Hultgren och Patrik Hultgren

KYRKOVALET

Förnyat förtroende Fyra nya år med förtroendeuppdrag väntar för duon Johan Eveborn och Eddy Elmersson. Som ordförande i kyrkofullmäktige respektive kyrkorådet är de redo att ta tag i församlingens framtidsfrågor.

A

tt få förnyat förtroende känns jättebra. Jag är glad och tacksam för att folk har valt att kryssa mitt namn på valsedeln. Dess­utom är det glädjande att Eddy fortsätter som ord­ förande i kyrkorådet. Eddy är jätte­rutinerad, klok och bra på att leda saker, framhåller Johan Eveborn. Trots att de företräder olika listor existerar det inte någon prestige mellan de båda kyrko­ politikerna. Samma sak gäller även för arbetet i kyrkofullmäktige och kyrkorådet generellt. – Överhuvudtaget finns det ett väldigt bra samarbete bland de förtroendevalda. Alla har församlingens bästa för ögonen och det råder konsensus i de flesta frågor. Under min tid i kyrkorådet har vi aldrig behövt ha votering när det ska fattas beslut, konstaterar Eddy Elmersson. När det gäller framtidens utmaningar finns det en stark optimism hos både Johan och Eddy. En sådan utmaning är den pågående renoveringen av Kristdala kyrka.

– Det är ett svårhanterat ärende med de höga krav som länsstyrelsen har. Vi måste vara väldigt noggranna och gå varsamt fram under hela processen. Men det är nödvändigt att vi genomför renoveringen för att Kristdala kyrka ska kunna nyttjas under lång tid framöver. Och det är tanken på detta som stärker oss i arbetsuppgiften, säger Eddy och får medhåll av Johan: – Det känns roligt att vi har möjlighet att fixa det som behöver göras. Mycket får vi bidrag till, men projektet visar tydligt att vi satsar på Kristdala, framhåller han. Stor fråga De båda ordförandena ser just f­ örvaltningen av församlingens byggnader som en av de kommande årens stora frågor. – Både i Kristdala och i Påskallavik kom­ mer kyrkorna att omgestaltas något för att bättre passa våra behov. Ytan under läktaren

byggs om för att ge plats åt en ny handikapp­ anpassad toalett och för att skapa möjligheter att duka fram fika. Det är viktigt för framtiden att vi har bra och ändamålsenliga lokaler, säger Johan. – Samtidigt är det centralt att vi arbetar med en lokalförsörjningsplan där vi utgår från både miljö och ekonomi. Vi som kyrka ska vara i täten för miljön och fråga oss själva: gör vi rätt? fyller Eddy Elmersson i. Stötta personalen Pandemin är en fråga som har aktualiserats på nytt under den senaste tiden. Där ligger fokus för de förtroendevalda på att stötta personalen på alla sätt som går. I övrigt finns det inga större förändringar att vänta från de ­beslutande organen. – Vi kommer att fortsätta utveckla verk­ samheten och arbeta för en levande kyrka som många kan trivas i. Vänd för att se alla medlemmar i kyrkorådet

Uppträd inte som herrar över dem som kommit på er lott, utan var föredömen för ­hjorden. Första Petrusbrevet 5:3

Församlingens bästa står alltid i fokus för Johan Eveborn, ord­ förande i kyrko­ fullmäktige, och Eddy Elmersson, ord­förande i kyrko­rådet.

DÖDERHULTS FÖRSAMLING • 13

KYRKORÅDET

Nya kyrkorådet i Döde Pia Borgemo (Aktiv Kyrka) Olof Torstensson (Aktiv kyrka)

ÅLDER: 60 år

ÅLDER: 59 år

FAMILJ: Make och tre utflugna barn

FAMILJ: Hustru Birgitta, barnen Camilla och Maria och barnbarn

BOR: Påskallavik

BOR: Oskarshamn

JOBBAR SOM: Fd. undersköterska

JOBBAR SOM: Läkare

VARFÖR JAG ENGAGERAR MIG: Jag vill

VARFÖR JAG ENGAGERAR MIG: Hela familjen har varit aktiv i Döderhults

ge tillbaka till församlingen för all stöttning jag fått.

församling sedan många år och den har betytt mycket för oss.

Anders Byström ­(Kyrkoherde) ÅLDER: 50 år

Eddy Elmersson, ordförande (Aktiv Kyrka)

FAMILJ: Frun Jenny och sönerna

ÅLDER: 79 år

­Johannes, Emanuel och Elias BOR: Svalliden JOBBAR SOM: Kyrkoherde i Döder­ hults församling VARFÖR JAG ENGAGERAR MIG: Som kyrkoherde ingår jag i kyrkorådet som självskriven ledamot. Min uppgift är att leda arbetet i för­ samlingen i enlighet med de mål som kyrko­rådet beslutar om.

FAMILJ: Hustrun Monica samt

Här är personerna som fått förtroendet att sätta riktningen för Döderhults församlingsarbete de kommande fyra åren. 14 • DÖDERHULTS FÖRSAMLING

döttrarna Anette och Karin med familjer BOR: Björnhult JOBBAR SOM: Är pensionär

Ulla-Britt Jonasson (POSK)

VARFÖR JAG ENGAGERAR MIG:

FAMILJ: Make och tre vuxna barn

Döderhults församling är viktig för mig och trots att jag har varit med länge i kyrkorådet sviktar inte intresset. Mitt mål är och har alltid varit att verka för en levande kyrka som många kan trivas i.

ÅLDER: 76 år BOR: Norrby JOBBAR SOM: Är pensionär VARFÖR JAG ENGAGERAR MIG: Det är

viktigt med ungdomsarbete, körer och inte minst diakoni, men det viktigaste för mig är gudstjäns­ terna.

KYRKORÅDET

erhults församling Kerstin Johnsson (Aktiv Kyrka)

Johan Eveborn (POSK)

ÅLDER: 63 år FAMILJ: Maken Conny, tre vuxna

utflugna barn, två barnbarn BOR: Kristdala JOBBAR SOM: Frivillig pensionär sedan några månader, tidigare medicinisk sekreterare VARFÖR JAG ENGAGERAR MIG: Att bli tillfrågad ger ju en ”ego­ boost”, men innebär också ett stort ansvar. Jag hoppas att vara en del i att fler upptäcker bud­ skapet och delar den glädje och gemenskap vi har i Döderhults församling!

Wim Liethof (POSK) ÅLDER: 63 år FAMILJ: Frun Kicki, utflugna barn BOR: Oskarshamn, Hycklinge JOBBAR SOM: Läkare VARFÖR JAG ENGAGERAR MIG: Vill kunna

verka för, utveckla och bibehålla en fri, mångfaldig och engagerad kyrka för dig som medborgare och för­ samlingsmedlem.

ÅLDER: 52 år FAMILJ: Frun Tina, sönerna Axel,

­Gustav och Emrik BOR: Svalliden JOBBAR SOM: Gymnasielärare på ­Oscarsgymnasiet VARFÖR JAG ENGAGERAR MIG: Det började med att jag var k­ örsångare och att barnen fanns med i barn­ verksamheten som små. Jag ­engagerar mig gärna ideellt och tror att kyrkan är viktig i samhället.

Jan Johansson (Sverigedemokraterna) ÅLDER: 65+

Gunnel Norrgård ­(Borgerligt initiativ) ÅLDER: 77 år FAMILJ: Maken Leif, fyra barn

och hunden Harry BOR: Döderhult JOBBAR SOM: Pensionär, tidigare anställd i landstinget VARFÖR JAG ENGAGERAR MIG:

Av kärlek till kyrkan och dess gudstjänst.

Marie Lundgren (Aktiv Kyrka) ÅLDER: 58 år FAMILJ: Maken Mats, två barn

med familjer BOR: Döderhult JOBBAR SOM: Marknad/adminis­ tration på Be-Ge Plåtindustri AB VARFÖR JAG ENGAGERAR MIG: Är intresserad av musik och sång. Ser gärna en aktiv kyrka med förutsättning för det.

FAMILJ: 2 vuxna barn boende i

Stockholm, katten Keso BOR: Norrby Gård JOBBAR SOM: politiker, men sysslar även med föreningsarbete och socialt arbete VARFÖR JAG ENGAGERAR MIG: Det är ett uppdrag jag gör med stor ­glädje. Döderhults för­samling känne­tecknas av den goda samman­hållningen och den m ­ ycket fina församlingsverksamheten.

DÖDERHULTS FÖRSAMLING • 15

KYRKOGÅRDSFÖRVALTNINGEN

En tydligare ­arbetsfördelning är en av effekterna efter delningen av verksamheterna, berättar ­kyrko­herde Anders Byström.

Delning ger mer fokus Tydligt avskilda, men fortfarande under samma tak. Kyrkogårdsförvaltningen och församlingsexpeditionen har delat på sig. Allt för att bli ännu tydligare och bättre på att hantera alla sorters frågor.

V

i renodlar verksamheten. Kyrko­ gårdsförvaltningen rör ju alla i församlingen, oavsett medlem­ skap i S­ venska kyrkan. Den är ett myndighets­utövande och ska därför hållas ­separat, ­förklarar kyrkoherde Anders Byström. För församlingsborna innebär det rent praktiskt ingen större förändring. Inte mer än att den som ringer får två val vart han eller hon vill bli kopplad. – För vår del innebär detta en tydligare arbetsfördelning. Två personer har ett särskilt ansvar för kyrkogårdsförvaltningen. Det 16 • DÖDERHULTS FÖRSAMLING

­ andlar ­exempelvis om att svara på frågor h om grav­rätter, gravskötsel eller om det går att återanvända en gammal gravsten, säger Anders Byström och fortsätter: – Samtidigt utökar vi på administrations­ sidan och frågor gällande församlingsarbetet, så som gudstjänster, kör- och barnverksamhet,

Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. Johannesevangeliet 14:6

För församlingsborna blir det tydligare vem som jobbar med vad. Jag är övertygad om att ­denna lösning blir bättre för alla parter. fakturor och så vidare, går till en annan per­ son. Det innebär att alla kan jobba med sina uppgifter mer helhjärtat. Delas upp I grunden handlar det om att Yvonne A ­ rmdal, som jobbat i över 30 år i för­samlingen, går i pension till sommaren. Hon har tagit hand om alla sorters frågor, vilket är en bedrift i sig. Nu delas hennes ansvar. Sharelle Sånglöf tar hand om administrationen kring församlings­ arbetet och Emanuel Byström tar hand om det ­administrativa arbetet kring kyrkogårds­

DET HÄNDER

Emanuel Byström och Bertil ­Josefsson sköter det administrativa kring kyrko­ gårdsförvaltningen framöver, efter att den särskilts från församlingsarbetet den 1 januari.

Det händer Frälsarkranskurs i Påskallavik Du behöver inte veta någonting om Bibeln. Du behöver inte läsa högt, be eller sjunga. Du får ställa vilka frågor du vill. I församlingens nya samtalsgrupp, som sker i samarbete med Missionskyrkan i Påskallavik, får deltagaren möta kristen tro med Frälsar­ kransen. Gruppen heter ”En väg till livsmod och tillit” och innebär samtal och övning i praktisk andlighet. Det är ett enkelt program med något enkelt att äta, ett kort föredrag med ord och funde­ ringar kring dagens pärla och därefter samtal om livet, den kristna tron och personlig längtan. Totalt åtta gånger med möjlighet att testa de första två gångerna, 15/2 och 1/3 klockan 19-20.45, för att se om det är något för dig. Plats: Missionskyrkan i Påskallavik.

Lediga lägenheter förvaltningen. Bertil Josefsson, som jobbat större delen av sitt vuxna liv som vaktmästare för Kristdala kyrka, har fått ansvaret för ­kyrkogårdsförvaltningen. – Det känns kul med lite nya uppgifter. För församlingsborna blir det tydligare vem som jobbar med vad. Jag är övertygad om att ­denna lösning blir bättre för alla parter egentligen, säger Bertil Josefsson som kommer att jobba kvar som vaktmästare också. Nyttiga erfarenheter Emanuel Byström började jobba för ­Döderhults församling redan i februari, med att uppdatera gravböckerna. ­Erfarenheterna från detta kommer väl till pass i den nya tjänsten. – Jag har också gått olika kurser inom bland annat diarieföring och bokföring under tiden. När jag gick grundkursen inom begravnings­lagen insåg jag att jag redan lärt mig mycket genom jobbet. Är så förberedd jag kan vara och det känns riktigt spännande med de nya arbetsuppgifterna, säger han.

Kyrkogårdsförvaltningen har sitt kontor vid församlingsexpeditionen, som har öppet måndagar till fredagar klockan 09.00–12.00. Kom gärna in om du har frågor om exempel­ vis gravrätter, gravskötsel och gravregister. Eller ring 0491-76 11 00 och välj nummer 2 i knappvalet.

Begravningsverksamheten Kyrkoavgiften betalas av medlemmar i Svenska kyrkan, medan den obligato­ riska begravningsavgiften betalas av alla som är folkbokförda i Sverige och har en kommunalt beskattningsbar inkomst. Begravningsavgiften fi ­ nansierar kyrko­ gårdsförvaltningen. För den som är medlem i Svenska kyrkan ingår även ­begravningsgudstjänst samt möjlig­ het att hyra f­ örsamlingshemmet för ­minnesstund efteråt.

När detta skrivs finns två tvårumslägenheter lediga på Ekersro – ett boende för de som är över 55 år. Oskarshamns kommun äger fastig­ heten, så den som är intresserad kan kontakta Ulrika Johansson på 0491-881 50.

Existentiell hälsa Kom och delta i den nya samtalsgruppen Existentiell hälsa. Vi delar livets nyanser, tänker och hoppas tillsammans. Genom att utgå från frågekort bestående av olika existentiella teman berör vi frågor som: ”Vad ger livet mening? Hur vårdar vi tilliten? Hur bevarar vi glädjen när livet prövar oss?”. Fyra torsdagar klockan 14.00-15.30 på Ekersro Diakonigård, Konvaljevägen 3 i ­Döderhult. 3 /2 Harmoni och inre lugn 10/2 Upplevelse av sammanhang 17/2 Existentiell styrka och kraft 24/2 Tillit som livskraft Anmäl dig senast 31/1 till Monia Ivarsson, diakon, på 0491–761115 eller monia.ivarsson@svenskakyrkan.se. DÖDERHULTS FÖRSAMLING • 17

Kalendarium

Våra musikarrangemang sker i samarbete med

FEBRUARI MARS APRIL

Med anledning av Covid-19

Vi följer Folkhälsomyndighetens regler och rekommendationer vid våra samlingar. Vaccinpass krävs inte för att delta. Söndag 30 januari 11.00 Högmässa i Döderhults kyrka Marie Darte 11.00 Högmässa i Kristdala missionshus Håkan Helleberg Söndag 6 februari 10.00 Högmässa i Bockara kyrka Håkan Helleberg 11.00 Högmässa i Döderhults kyrka Marie Darte 11.00 Högmässa i Kristdala missionshus Mathias Sånglöf 16.00 Högmässa i Påskallavik kyrka Håkan Helleberg

Söndag 20 mars 10.00 Högmässa i Bockara kyrka 11.00 Högmässa i Döderhults kyrka Anders Byström 11.00 Högmässa i Kristdala missionshus 16.00 Högmässa i Påskallaviks kyrka Anders Byström Söndag 27 mars 11.00 Högmässa i Döderhults kyrka Anders Byström 11.00 Högmässa i Kristdala missionshus Mathias Sånglöf

Söndag 13 februari 11.00 Högmässa i Döderhults kyrka Anders Byström

Söndag 3 april 10.00 Högmässa i Bockara kyrka Håkan Helleberg 11.00 Högmässa i Döderhults kyrka Marie Darte 16.00 Högmässa i Påskallaviks kyrka Marie Darte 17.00 Gudstjänst i Kristdala missionshus Håkan Helleberg Palmsöndagen 10 april 11.00 Högmässa i Döderhults kyrka Anders Byström 11.00 Högmässa i Kristdala missionshus Mathias Sånglöf

SAMTALSKVÄLL OM KRISTEN TRO Måndagar kl 18.30 i Bockara ­församlingshem 7/2, 7/3, 4/4

17.00 Gudstjänst i Kristdala missionshus Mathias Sånglöf Söndag 20 februari 10.00 Högmässa i Bockara kyrka Marie Darte

Onsdagar kl 19.00 på Ekersro diakonigård 26/1, 16/2, 16/3, 13/4

11.00 Högmässa i Döderhults kyrka Anders Byström 11.00 Högmässa i Kristdala missionshus Magnus Persson 16.00 Högmässa i Påskallavik kyrka Anders Byström Söndag 27 februari 11.00 Högmässa i Döderhults kyrka Marie Darte 11.00 Högmässa i Kristdala missionshus Mathias Sånglöf Onsdag 2 mars 19:00 Askonsdagsmässa i Döderhults kyrka Anders Byström

BARNGRUPPER Tider för våra barngrupper och körer hittar du på vår hemsida. SYMÖTE I KRISTDALA onsdagar, jämna veckor, kl 13.30-15.30 Kristdala församlingshem

19.00 Askonsdagsmässa i Kristdala missionshus Mathias Sånglöf

ONSDAGAR PÅ EKERSRO DIAKONIGÅRD Soppa med bröd 12.00-13.15

Söndag 6 mars 10.00 Högmässa i Bockara kyrka Håkan Helleberg

Andakt 13.15 Café 13.30-15.30

KYRKAN MITT I BYN Kom gärna på församlingens föreläsningsserie om Kristdala kyrka. Onsdagar klockan 18.30 i Kristdala församlingshem. Föreläsningarna äger rum 23/2, 16/3, 6/4, 27/4 och 18/5.

11.00 Högmässa i Döderhults kyrka Anders Byström 16.00 Högmässa i Påskallaviks kyrka Anders Byström 17.00 Gudstjänst i Kristdala missionshus Mathias Sånglöf Söndag 13 mars 11.00 Högmässa i Döderhults kyrka Marie Darte 11.00 Högmässa i Kristdala missionshus Håkan Helleberg

18 • DÖDERHULTS FÖRSAMLING

MÄSSA MED FÖRBÖN Tisdagar kl 8.30 Döderhults kyrka ORGELBAGUETTE Tisdag 15 februari kl 12.00 i Döder­ hults kyrka. Köp en baguette och njut av o ­ rgelmusik med tema ”Oskarshamn”. Pengar från baguetten går till ”Tildas hjälpande gåva”.

Slutord från kyrkoherden

Kontaktuppgifter l EXPEDITION/KYRKOGÅRDSFÖRVALTNING

Gud har allt i sin hand JAG HÖRDE EN gång en läkare säga att de

MEN JESUS KOMMER inte i första hand till

bästa tillfällena i jobbet är när man snabbt och pricksäkert kan ställa en diagnos och sätta in adekvat behandling som faktiskt fungerar så att patienten blir frisk igen. För läkaren handlar det väl såklart om en viss yrkesstolthet men också om tillfreds­ ställelsen att kunna hindra lidandet för en människa. Samtidigt förstår vi att det är ett önskescenario eftersom det inte alltid går så enkelt som man hade önskat eller ­hoppats. Fortfarande finns det sjukdomar som är mycket svåra att diagnostisera och fortfarande finns det sjukdomar som inte går att bota. Det är lätt att man blir frustrerad när det mänskliga förnuftet och kunskapen inte längre kan ge några svar. REDAN FRÅN INLEDNINGEN av Jesus offentliga

oss som helbrägdagörare eller för att göra spektakulära under. Han kommer inte för att ersätta läkare eller omkullkasta sådant som hör till naturlagarna (även om han har visat att han kan). Jesus kommer till oss för att skapa tro och för att ­återupprätta relationen mellan människan och Gud. Och de under som sker genom Jesus och i Jesus namn syftar till just detta. Jesus har därför ett annat perspektiv på underverk än vi har, för honom är varje människa som kommer till tro på honom ett underverk, varje människa som överlämnar sitt liv till honom den största gåvan. Och det är också det han vill att vi skall förstå, att livet med honom är den största gåvan för oss.

verksamhet fanns det stora f­ örväntningar på honom som helbrägdagörare och undergörare. Ryktet spred sig snabbt och förväntningarna ökade och ­skarororna samlades för att få vara med och se. Det är inte konstigt att Jesus blir trött på ­människors krav på underverk. ”Om ni inte får se tecken och under, så tror ni inte” uttrycker han sig vid ett tillfälle. Jesus har ju klart förmågan att göra vilket under han vill, Jesus står över allt och har makt över allt och det var väl det människorna förstod då de sökte upp honom och krävde under­ verk på olika sätt.

ATT LEVA SOM kristen betyder inte att man

har svar på alla frågor, det betyder inte att man slipper allt lidande och mänskliga begränsningar. Men att vara kristen är att få vara trygg i att Gud har allt i sin hand, att han vet svaret på det vi inte kan förstå, att han som själv saknar begränsningar vill vara med oss som är begränsade, att han som själv gått ­lidandets väg för vår skull ­aldrig överger oss då vi lider och har det svårt.

Öppettider måndag-fredag 09.00-12.00 TEL 0491-76 11 00 doderhult.forsamling@svenskakyrkan.se doderhult.kyrkogard@svenskakyrkan.se www.svenskakyrkan.se/doderhult KYRKOHERDE/PRÄST Anders Byström TEL 0491-76 11 10 SMS 072-718 14 91 l

PRÄSTER Mathias Sånglöf TEL 0491-76 11 13 SMS 073-03 55 526 l

Marie Darte TEL 0491-76 11 14 SMS 073-044 08 68 Håkan Helleberg TEL 0491-76 11 12 SMS 073-80 28 420 DIAKON Monia Ivarsson TEL 0491-76 11 15 SMS 070-219 02 93 l

MUSIKER Anna Rosén TEL 0491-76 11 20 SMS 070-509 67 77 l

Madeleine Åverling TEL 0491-76 11 21 SMS 070-286 14 03 Milda Jonasson TEL 0491-76 11 22 SMS 073-723 96 92 Krista Droogmans SMS 072-733 93 70 Marie-Louise Ohlsson SMS 070-140 98 33 BARN/UNGDOM/FÖRSAMLING Helena Karlsson TEL 0491-76 11 31 SMS 070-672 81 39 l

Ursula ”Ulla” Mecke TEL 0491-76 11 32 SMS 072-516 60 56 Amelia von Schantz SMS 073-830 73 44 FÖRSAMLINGSVÄRDINNOR Ulla-Britt Jonasson TEL 0491-76 11 00 Hanna Rees TEL 0491-76 11 00 l

Anders Byström Kyrkoherde

VAKTMÄSTARE Krister Nord TEL 0491-76 11 40 Bertil Josefsson TEL 0491-76 11 41 Mikael Pettersson TEL 0491-76 11 42 Jimmie Karlsson TEL 0491-76 11 43 Christian Andersson TEL 0491-76 11 44 Annica Nimz TEL 0491-76 11 45 Daniel Andersson TEL 0491-76 11 46 l

ADMINISTRATION Yvonne Armdal TEL 0491-76 11 00 Anneli Tingström TEL 0491-76 11 01 Emanuel Byström TEL 0491-76 11 02 Sharelle Sånglöf TEL 0491-76 11 33 l

Kyrkebyvägen 2, 572 50 Oskarshamn Tel 0491-76 11 00 www.svenskakyrkan.se/doderhult PRODUKTION: KrePart

AB, Arkitektvägen 20, Oskarshamn, tel: 0491-178 80, www.krepart.se Mikael Petersson, Kristin Wennerström och Jonas Axelsson, KrePart, Sharelle Sånglöf och Anders Byström, ­Döderhults församling REDAKTÖRER Jonas Axelsson och Kristin Wennerström FOTO Curt-Robert Lindqvist där inget annat anges TRYCK Risbergs 2022/01 DISTRIBUTION Till samtliga hushåll i Döderhults församling REDAKTION:

E-postuppgifter till personalen finns på vår hemsida: www.svenskakyrkan.se/doderhult/ kontaktuppgifter DÖDERHULTS FÖRSAMLING • 19

En timme hos Bockara sy förening

De träffas varannan vecka och bygger gemenskap genom att fika, prata och ägna sig åt handarbete av olika slag. Och än bättre är att Bockara syförening dessutom samlar in tiotusentals kronor årligen som gör gott på flera håll i världen.

E

xakt hur länge Bockara syförening har varit aktiv är det ingen som ­riktigt vet. Men länge är det. – Den har i princip alltid ­funnits, konstaterar ordförande Kristina Karlsson och berättar att mötena hölls i hemmen innan församlingshemmet, där man nu håller till, byggdes 1981. – I dagsläget är vi nio medlemmar i föreningen, men vi blir gärna fler och alla är välkomna, betonar hon. Långa anor har också den auktion som föreningen traditionsenligt anordnar en gång

om året. Då finns medlemmarnas färdiga alster till försäljning tillsammans med läcker­ heter som hembakat bröd och ostkaka. – Den senaste auktionen hölls i slutet av november och då kom det runt 60 personer till församlingshemmet. Totalt fick vi in 28 901 kronor och merparten av detta är skänkta medel, säger Inger Einarsson som är kassör i föreningen. Pengarna kommer att komma väl till ­användning i organisationer som ACT Svenska kyrkan, IM, Stadsmissionen och Hela människan med flera.

En del handarbete hinns med vid träff arna, men viktigast är gemenskapen, tyck er Inger Viktorsson.

Fika är ett viktigt inslag vid träffarna. Carla Nilsson bjuder Kristina Karlsson och Kerstin Thomsen på hembakad budapestrulle.

Bockara syförening har en härlig gemenskap där vem som helst kan vara med. På bilden ­ xelsson, syns Inger Einarsson, Carla Nilsson, Christina Persson, Rose-Marie Munther, Birgit A Kristina Karlsson, Kerstin Thomsen och Inger Viktorsson. Saknas gör Marianne Einarsson.

Inger ­Einarsson, kassör, och Kristina Karlsson, ordförande, är stolta över att föreningen kan bidra till väl­ görande ändamål varje år via sin auktion.

Mycket skratt och en hel del kaffe blir det när syföreningen träffas, konstaterar Christina Persson, Rose-Marie Munther och Birgit Axelsson.